Tack vare lagen om avtal om medicinsk behandling (WGBO) har patienter rätt till tydlig information om eventuella tester, behandlingar och sitt hälsotillstånd. Från och med januari 2020 kommer WGBO att ändras så att läkare bland annat måste ge mer omfattande information, till exempel om att "inte behandla". Syftet med denna ändring är att ytterligare stärka patientens ställning.

Så enligt lagar och förordningar verkar patientinformation vara väl reglerad. I det dagliga arbetet är detta dock en besvikelse. Patienterna får visserligen en hel del information, men ofta är de inte särskilt välinformerade. Detta har att göra med tidpunkten för när informationen ges och i vilken form den ges.

Dålig tajming
Det vanligaste och mest traditionella sättet att ge information till patienter är att "läkaren berättar och patienten lyssnar". Den miljö där detta sker är konsultationsrummet. Litteraturen visar att effektiviteten i denna informationsöverföring är extremt dålig. Patienterna kommer bara ihåg 20-40% av informationen.

En av anledningarna till att denna andel är så låg har att göra med tidpunkten. I den situation som beskrivs ovan är det läkaren som bestämmer tidpunkten för informationsöverföringen. Patienterna befinner sig i en beroendeställning, och osäkerhet och spänning spelar en stor roll under läkarbesöket. Detta är en extremt dålig miljö för att ta till sig och bearbeta information. Nästan alla patienter och anhöriga som har upplevt detta känner igen sig och håller med. Så dålig tajming!

Informationens form
Den andra punkten handlar om i vilken form informationen ges. Som redan nämnts "berättar läkaren och patienten lyssnar". Efter samtalet får patienten ett antal broschyrer med text att ta med sig hem. Här har vi alltså att göra med verbal och textuell information. Vetenskaplig forskning visar att våra hjärnor är mycket bättre på att komma ihåg bilder än talad information eller textinformation. Förutom att våra hjärnor minns bilder bättre, tänker de flesta människor också i bilder. Alla känner igen detta fenomen från vardagslivet.

Jag ska förklara detta med hjälp av följande exempel. Du har läst en bok och en tid senare går du på bio för att se filmatiseringen av boken. De bilder du fick när du läste boken stämmer aldrig överens med de bilder som används i filmen. Så talat ord och text är inte en bra form för att erbjuda medicinsk information. Litteraturen visar att visuell information fastnar mycket bättre och förhindrar också att alla typer av felaktiga bilder bildas i patienternas och deras närståendes huvuden.

Från information till upplysning
Att enbart tillhandahålla information är därför inte tillräckligt. Vårdgivarna måste gå en extra mil och fundera över hur de erbjuder informationen, eller med andra ord, fundera över hur de kan informera bättre. Fokus måste ligga på timing - vid vilken tidpunkt väljer jag att erbjuda information? - och informationens form: visuell snarare än textuell.

Slutresultatet av att informera kontra att informera är imponerande: bättre förståelse på kortare tid - en bild säger mer än tusen ord - och därmed en effektivare process. En fördel för både patienten och vårdgivaren!